Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tio tusen? ... Nu förklarade han grinande, att om
jag ville uppräkna femtio tusen kontant, kunde han
möjligen besluta sig för att tänka på saken.
Hvad skulle jag göra med denna roffågel? Han
fann framför sig en hugad spekulant, hvilken han ville
plocka till sista fjädern. Och denne spekulant var icke
köpman nog för att påfinna alla vid sådana köp
brukliga konstgrepp. Slutet af underhandlingen blef, liksom
förra gången, att Herkules jagades på dörren ak sitt
till-ämnade villebråd.
Några dagar förgingo, under hvilka jag hade nöjet
mottaga ett besök af Penttula Lisu. Hon underrättade
mig, att Felicia med tårar af tacksamhet motsåg sin
frihet, men på samma gång var förtvifiad öfver sin riddares
uteblifvande, hvilket hon tillskref en svalnad kärlek.
Och under denna förtvifian fick »den andra själen» åter
tid tals makt öfver det olyckliga barnet.
Jag medgaf att min fintlighet var uttömd. Icke
kunde man kasta femtio tusen rubel i den rofgirige
blod-sugarens gap. Hvad skulle göras?
— Vänta och bedja, svarade Lisu frimodigt.
— Men om några dagar är det för sent!
— Så säga de som tro att världen styrs af en
lyckträff, genmälde den kloka kvinnan föraktligt. — Har ni
sett någon som beder med brinnande hjärta fördärfvas i
grund? Tror ni att Gud tillåter ett stackars barn gå
förloradt till kropp och själ, utan att något kommer
emellan? Den Herren kan tämja lejon och tigrar; har
han skickat eder till sitt redskap, så grip in, när han
anvisar det, och flickan är fri!
Min tro var icke nog stark för att hysa en sådan
förtröstan, men jag beslöt att bida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
