- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
219

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

form och endast erfordra Bartholds samt två vittnens
underskrift.

När jag återvände från Ahlefelt, såg jag församlingen
strömma ur kyrkan. En kvinna närmade sig och
hvis-kade i mitt öra:

— Hon har varit i kyrkan, bedt mycket och gråtit

mycket. Gif akt, det är tid!

Jag igenkände Penttula Lisu.

På eftermiddagen klockan half fyra medtog jag en
af mina officerare, för att blifva det andra vittnet, och
glömde icke att förse mig med kontraktet, fullmakten,
den röda näsduken, skrifdon och Felicias sista biljett.
Men i denna hade jag omsorgsfullt utplånat beskrifningen
på det tecken, hvilket den olyckliga väntade som bevis
på sin älskades trohet.

Ahlefelt var på sin post. Vi tre sammansvurne
försäkrade oss om närmaste platsen vid ingången till det
tält, som herr Barthold låtit uppslå på torget och hvari

han befann sig med sina indianer, för att begagna det

gynnsammaste ögonblicket att insamla åskådarnes tribut.
Denna gång saknades icke skådelystna. Torget med alla
ditåt vettande fönster, taken, planken, träden vida
omkring voro uppfyllda af åskådare. Allas blickar riktades
mot den spända linan mellan de båda tornen. Hon såg
ut som en spindeltråd högt i den blå luften, och på
denna hårfina tråd skulle en mänsklig varelse gå.

Vågspel på lif och död förfela aldrig sin tjusning.
Modet trotsar dem, lättsinnet beundrar dem, liknöjdheten
uppryckes ur sin dvala, och den själfviska känslan af
egen trygghet förslöar tanken på andras undergång. Det
är ett afskyvärdt spel. Blondin på sin lina hade förtjent
att störta ned i Niagaras hvirflar. Ingen har utgrundat
djupet af den demoniska makt, som lockar människan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free