- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
226

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröttnat, att hon var utan räddning förlorad, därest man
icke lyckades nog hastigt utspänna ett brandsegel, för
att mottaga henne i fallet.

Den späda, hvita gestalten, som aftecknade sig mot
ett flygande moln, stod en läng minut rak; därefter satte
hon sig p& linan. Jag behöfver ej erinra hvilken otrolig
varsamhet och skicklighet detta konststycke erfordrar.
Fasthållande, än med ena, än med båda händerna linan,
som gungade för vinden, tycktes hon endast hvila sig.
Några tydde detta som ett koketteri; man hörde enstaka
hurrarop. Jag förstod, att den olyckliga ännu i det
längsta väntade tecknet.

Då syntes, vid ett hörn af torget, en röd näsduk
flyga i luften... första, andra, tredje gången. Man hade
sett hvita näsdukar vifta; hvilken lycklig slump hade
färgat en af dem röd?

Följderna dröjde icke att visa sig. Felicia
Barthold hade nu beslutat att lefva. Ytterst försiktigt reste
hon sig, hälsade publiken och anträdde den sista
återstående, dubbelt vådliga vandringen mot sol och vind
till det västra tornet. Än begagnade hon högra, än
vänstra armen som balanserstång, medan hon sökte att
med den lediga handen skydda sina ögon mot solen.
Hvarje led i hennes kropp tycktes vara en fjäder,
hvarje rörelse en fulländadt matematisk beräkning ak
tyngdlagarna. Jag hade sett de berömdaste akrobater,
men aldrig något jämförligt med detta; det var ett
mekaniskt problem, som sökte sin like. Och hvad voro
dock mekanik och tyngdlagar mot det mod, den
sinnesnärvaro, som fordrades för att lyckligt tillryggalägga en
sådan väg!

Felicia uppnådde västra tornspetsen, hvilade här
något längre än förr, men befann sig tio minuter därefter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free