- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
231

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Felicia Barthold öfverlämnades åt madame Elisabet. Vare
sig att Herkules fann sig i det som nu engång ej kunde
ändras, eller att åsynen ak de blanka guldmynten stämde
honom till blidare känslor, alltnog, han meddelade, som
jag förmodar, allt hvad han visste om Felicias börd och
tidigare öden. Hennes födelseort var Milano, hennes
rätta namn Conti, af en adelig släkt, på långt håll
be-fryndad med den furstliga bourbonska familjen ak samma
namn. Fadern, officer i österrikisk Ijenst, hade ingått
ett olyckligt äktenskap med en illa beryktad dansös,
Sidonia Maleschalchi, och när han stupat i fält, förföll
hans hustru, Felicias moder, alltmer i uselhet. Nfir åter
hon dog i elände, upptogs barnet af moderns lika
förfallna släktingar, hvilka slutligen sålde henne vid sex
års ålder åt Barthold. Naturligtvis hade Felicia sin
foster kader att tacka för allt, och lika naturligt var att
han nu gjort en mycket dålig affär.

Efter dessa förklaringar tilläts herr Barthold resa
från staden, belastad med guld. Det enda jag sedan
hörde om denne Europas Herkules var, att han ett par
år därefter blifvit plundrad och mördad i Ryssland af
sin trogne Pervoj. Hans yngre offer, den stackars
Gou-vernina, som jag ej förmått rädda, fortsatte sin vådliga
bana i Felicias fotspår och slöt sitt lif i Bremen,
genomborrad af de bajonetter, öfver hvilka hon så mången
gång förut hade oskadad vågat ett lifsfarligt språng.

Felicia var vid återkomsten såsom bedöfvad. Hon
kunde icke fatta den ovana friheten; hennes två själar
stredo en förtviflad kamp mot hvarandra. Det enda hon
begärde var att få se Stanislas, och hon fick se honom
i min närvaro, medan han sof. Hennes tillgifvenhet var
rörande och förfelade icke sitt intryck på madame
Elisabet, när jag beskref detta uppträde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free