- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
238

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin otro; men Lisu var klok nog att på detta område
behålla sin tro för sig själf. Hennes bevisföring gällde
beständigt kristendomens tillämpning på lifvet, och däri
var hon oemotståndlig. Den som icke trodde på profetian
måste tro på dess uppfyllelse; den som icke trodde på
katekesen måste tro på budorden.

Från samtalen om en tro i lefvernet var steget icke
långt till enskilda hjärtebekymmer. Efter hand hade alla
de tre hufvudpersonerna i denna lilla familjedram
anförtrott åt Lisu något dunkelt hörn i sitt hjärta. Hon
sade till madame Elisabet:

— Gud behöfde sex dagar att skapa världen, och
han skapar ännu: hvarför vill ni hafva lustgården färdig
på första dagen?

Hon sade till Stanislas, som icke dolde sin ledsnad
vid lifvet:

— Jag hade en svåger, Matts Penttula, som fått i
sitt hufvud, att världen skulle förgås vid nästa
mickels-mässan. Matts satt och grät, försummade sin åker,
brydde sig icke om hustru och barn. Hustrun plöjde
och sådde, bärgade och tröskade. När mickelsmässan
kom och världen stod kvar, blef Matts illa till mods för
bröd, men hustrun bakade mjöl af nyrågen, och Matts
tackade Gud för att han hade en hustru.

Hvad Stanislas tänkte om denna moralkaka, vet jag
icke, men Felicia blef ej heller lottlös.

— Aldrig — sade Lisu — har jag sett en
obändigare fåle, än far mins röda vallack. Att spänna honom
för lasset, det var som att spänna varglon, och den karl
fanns icke i byn, som tog vallacken fatt i beteshagen.

— Hvad skall jag göra, sa’ far; skall jag klubba honom?

— Nej, låt mig försöka, sa’ mor. — Och mor begynte
vattna och fodra vallacken, talade goda ord med honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free