Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De sade i staden, att det förlist, svarade flickan,
dröjande på orden.
— Argo?
— Ja, Argo.
Modern satte sig på trappan. Detta sista slag
träffade tyngre än något af de förra, men icke nog hårdt
att krossa ens modershjärtat.
— Det där är löst prat, sade hon, kämpande mot
sin inre bäfvan. — Gå till Vik-Jonas i byn, och fråga
huru det är. Vik-Jonas kommer i dag från staden och
har varit hos patron i kontoret.
Hon hade knappt sagt dessa brådskande ord, innan
en ryttare sprängde in på den lilla gården, och ur sadeln
steg öfverste Richardson, den gåtlike, obeveklige
fordringsägaren. Om Brita varit i stugan, skulle hon tillbommat
sin dörr. Nu kunde hon icke vägra att mottaga honom.
Hon for med handen öfver sina tårlösa ögon, beherskade
sig, bortskickade flickan på ärendet till byn och inbjöd
den ovälkomne gästen i stugan.
Han såg icke ut som en bjärtlös ockrare, denne
Richardson. Han var lång, svartskäggig, blek, bar höga,
besporrade stöflar, ridspö, en slokande halt, en grå pläd
öfver skuldrorna och i bältet ett par pistoler. Hans
drag voro mera sorgsna än stränga, ögonen brinnande
af en sjuklig glöd, men det fanns i dem något ädelt och
tilldragande. Han kastade sig vårdslöst på bänken, som
hade han varit hemma hos sig, och frågade huru Brita
befann sig.
— Solen går upp och går ned, som förut,
svarade hon.
— Huru är det med flickans ögon?
— Illa. Doktorn vill att hon reser till Helsingfors.
— Det kostar pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
