- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
288

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlorade sina ur och att damernas klädningar råkade i
en betänklig oordning?

— Det är sant, men det var endast en del af
fenomenerna i Homes närvaro. Man kände händer under
borddukarna, man såg borden lyftas i höjden af en
osynlig hand, man blef trampad på fötterna af okända
varelser, vägguren stannade, klockorna ringde och ett
band af Voltaires skrifter, som en af damerna nyss hade
önskat sig, kom flygande i hennes famn. Slutligen tycktes
golfvet gunga, dörrarna uppslogos och stängdes, ljusen
slocknade och tändes af sig själfva, men därunder
försvann Home i tysthet, och allt återkom snart i dess
naturliga skick. Jag bör tillägga, att den berömde
taskspelaren Moreau-Cirti, som var närvarande vid detta
tillfälle, förklarade allt detta gå öfver hans förstånd och
icke ha något att skaffa med den naturliga magin.

— Verkligen, han försvann, den gode Home? yttrade
doktor C. Jag hörde likväl berättas, att han vid ett
annat tillfälle visade än mera utomordentliga prof på sin
konst. I kejsarens intimaste krets, hvartill, utom honom
och kejsarinnan, hörde endast hertigen af Montebello,
såg man i Homes närvaro engång en andehand, som
fattade en penna på bordet, doppade henne regelmässigt
i bläckhornet och skref på ett papper Napoleon den
förstes egenhändiga namn. Kejsaren bad att få kyssa
spökhanden. Genast fördes den till hans läppar och
därefter till kejsarinnans, hvarpå kejsarinnan skyndade
att utplåna kyssen med sin näsduk af brysselspetsar och
utropade: »Mais c’est affreux, je me ressens des
moustaches de mon mari!
»

Baron H. afstod en paus åt den allmänna
munterhet, som följde på dessa ord, och yttrade sedan
saktmodigt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free