- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
291

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— äfven med risk att utsätta mig för hela artilleriet af
edra sarkasmer, mitt herrskap — att jag med någon
enträgenhet vände mig till min vän, öfverste P. vid
kommissariatet i Petersburg och bad honom förskaffa
mig äran af herr Homes bekantskap. P., som räknade
en aflägsen släktskap med fru Home, var slutligen nog
artig att invitera mig och min hustru en afton, när
han med säkerhet väntade Home. Jag minns det som
i går, det var den 4 November 1858; vi sutto kring
divanbordet, åtta, på sin höjd tio personer, då fru P.
med ens kände en kall hand i sin. I detsamma höjdes
och sänktes hennes sidenklädning; man förnam ett eget
susande, och bordet tycktes vackla, likasom på ett
fartyg i sjögång. Likväl rubbades den stora lampans läge
icke det ringaste.

— Förlåt, af bröt fru N., däri ligger ingenting
besynnerligt, om det är sant att Home i Florens roat sig
att ställa ägg på väggen. Äggen kunde ej rulla ned,
lampan kunde ej störta omkull; sådana äro herr Homes
naturlagar.

— Själfva Columbus skulle ej göra det bättre,
inföll doktorn. Men jag ber, herr baron, fortsätt;
berättelsen lofvar att blifva mycket romantisk.

— Den är icke lång, fortfor baron H. godmodigt.
Min hustru kan intyga...

— Jag intygar ingenting alls! utropade friherrinnan.

— Du intygar det, jag är säker därpå, ty medan vi
med förvåning betraktade bordets rörelser, funno vi oss
allesamman, tillika med bord, stolar och kåsöser,
förflyttade till motsatta hörnet af rummet, utan att någon
af oss begrep huru detta gått till. Vi sågo småleende
på hvarandra — alldeles som ni, mitt herrskap, i detta
ögonblick. Vi ville öfvertyga den ena den andra, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free