- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
356

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - B. Sommaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverströmmade allt med sina reflexer af ett likformigt
ljus, och landskapet syntes följaktligen utan skuggor
och utan dagrar. Vi äro så vana vid att se ljuset
utströmma från en gifven punkt eller ett gifvet område,
medan frånvända eller skymda sidor ligga i skugga, att
vi endast med svårighet kunna tänka oss allt lika belyst
från alla sidor. Men därigenom att allt är lika belyst,
tyckas alla föremål lysa med eget ljus. Jag vet icke
om optikern eller målaren förutsatt någonting som så
sällan förekommer i vår dagliga erfarenhet. Ett troget
afbildadt landskap i denna belysning skulle förefalla den
konstförfarne kritikern som en skolpojkes löjligt okunniga
första försök. Måleri utan dagrar och skuggor, hvilken
orimlighet! Men är då detta första gången kritiken
utskrattar konstens teknik?

Förlåt mig, bäste herr doktor, jag tror, att en nordisk
sommar är framför allt nordisk i sina nätter. Allt det
öfriga — mygg» hjortron och åkerbär inberäknade —
kunna vi undanstöka såsom staffage. Södern mäter sitt
ljus efter dygn, vi mäta det efter årstider. Södern lefver
för dagen; vi lefva för långa minnen och långt hopp.
Hela vårt lif rör sig mellan hågkomsten af det som
varit och längtan till det som en dag skall komma. Det
är redan anmärkt, att inom oss går i grunden allt
bortåt. Rätt själfbelåtna, rätt fastrotade i vår torfva
kunna vi aldrig vara. Beständigt höra vi den
hemlighetsfulla rösten inom oss: kom bort! kom bort! Kalla det
sorgligt, om ni vill; jag kallar det kristligt gladt. Huru
egendomligt och aningsfullt, att höjdpunkten af vår naturs
skönhet skall vara en ljus natt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free