Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - D. Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sernen: ut med sällskapet! En flink häst, en klingande
bjällra, en blank is eller en glatt landsväg med
jämn-slipad snö! Hvad möter oss då? Vi vänta oss finna ett
sofvande folk och till vår förundran finna vi alla vägår
befolkade, alla yxor i rörelse, alla spinnrockar surrande;
alla väfstolar och fabriker i slamrande verksamhet. Sofva?
Ja, det göra vi grundligt; lättingen och den flitige sofva
i kapp; men när solen skiner på den bländande snön, få
alla brådt att på sex timmar medhinna hvad vi annars
icke hunnit på tolf.
Har ni sett städernas torg eller byarnas
marknadsplatser en sådan sprängkall morgon i Januari? Alla
kinder rödfrusna, alla ögon vakna. Rimfrosten hänger
vid karlarnes skägg, kvinnornas ylletröjor, hästarnas
man, slädarnas reden, bjälkarna, tjärtunnorna, linbuntarna,
hölassen. Lukten är uppfylld af fina, glittrande isnålar;
för sitt lif vågar ingen med bara händer vidröra järn.
Röken från skorstenarna stiger lodrätt mot himmelen
och färgas röd af den uppgående solen. Hela torgets
befolkning stampar med fötterna och slår kring sig med
armarna. Man skulle tro sig se en rasande folkmassa i
begrepp att storma bastiljen, eller en ursinnig
teaterpublik, färdig att uthvissla författaren och jaga polisen
på porten. Misstag. Aldrig var ett folk lugnare, aldrig
mer inne i dagens fredliga värf. Man säljer och köper,
språkar och skrattar, får audiens i kontoret, lämnar våta
märken på mattorna, smyger kanske ett ögonblick in till
en frestande värmekälla, är åter tillbaka vid den
tålmodiga hästen, som utströr sitt halfva foder på snön,
och ser med samma lugn solen gå ned.
Därpå följer den långa, kalla natten, som tömmer
torget och fyller stugorna. Tro icke att allt mörker är
natt! Tidigt i morgonens bleka stjärnljus och sent under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
