Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - D. Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
termometern. Det är bekant, att han knarrar vid tolk
grader under fryspunkten och vid tjugu grader får en
metallklang under vandrarens fot.
Men våga försöket, bäste herr målare, och ni skall
finna de tacksammaste ämnen. Måla kälkbacken; måla
skidlöparen, när han förföljer vargen; måla den blanka
blå isen med ringlande banor af smidige skridskolöpare;
måla kapplöpningen med hästar i traf, en manande
körsven, en nyfiken folkmassa, ett utstakadt hvitt fält på
hamnarnas is. Måla Ålands postrote, framskjutande sin
båt öfver det frusna hafvet och hejdande sig vid en
öppen ränna i isen. Måla ett rykande haf, när det
stelnar till is, eller forsens svarta, obetvingliga vatten,
skummande mellan snöiga stränder. Måla skogen i
vinterdräkt med Ilmarinens måne hängande på granens grenar,
norrskenets blekgröna, fladdrande strålar nästan i zenit
och aftonstjärnan glimmande öfver furans toppar. Snöns
reflexer unna er starkare dagrar där, än vid ett
höstlandskap i månsken. Och slutligen måla hvad så sällan
en pensel försökt och som dock är så äkta folkeligt och
så äkta nordiskt: en julmorgon i den klart upplysta
kyrkan med en andäktig församling, putsande sina
talgljus på bänkraderna, med nyfikna, undrande barn, med
prästen vid altaret, kyrkoväktaren vid håfven, de isade
fönsterrutorna, vinterluften inströmmande som en rök från
den öppna dörren, och andedräkten stigande från hvarje
mun såsom en förkroppsligad ande, ett för ögat synligt
tackoffer i den signade morgonstunden!
Gån åt skogen, mitt frusna herrskap, med edra
melankoliska vintersuckar! Hvar är ett hurtigt mod,
hvar är en frisk glädje, hvar är ett öppet, fritt sinne i
lifvets kamp, om icke i vintern? Och denna natur, som
24. — Sägner i dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
