Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Holmberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde han 1855 en sommarresa i Tyskland, hvilken
följande året utsträcktes ända till Wien och Prag. Och
när han somrarna 1857 och 1859 besökte sitt
barndomshem, hade han mod att för en tid beröfva sig dess
saknade umgänge, för att under resor och fotvandringar i
Kangasalas, Kurus, Ruovesis och Virdois skogsbygder
aflocka den finska naturen dess innersta mening, dess
gömdaste behag. Eskisserna från dessa vandringar voro
bestämda att för en lång tid rikta hans pensel och
för-herrliga fosterbygden; men han hann endast utföra några
få af dem; de öfriga stannade som ouppfyllda sköna
förhoppningar kvar uti hans portfölj.
Denna lefnad, så rik på inre fägring och snabb
utveckling, hade få yttre skiften att erbjuda. 1858 förenades
Holmberg med en honom värdig ung maka, Anna Glad,
dotter till kommendanten på Akershus fästning i Norge,
generalmajoren Glad. Det är rörande att läsa de bref
som skildra deras fridfulla, lyckliga hem i Diisseldorf.
Den unga värdinnan, själf målarinna, hade borllagt sin
pensel, för att dela sin dag mellan husliga omsorger
och nöjet att drag för drag följa sin makes arbeten från
de försla konturerna till den sista fulländningen, och
»säkert, skrifver han, bidrager det till att min målning
i vinter går bättre än någonsin förr». — Vi se också nu
framför oss en större tafla från denna vinter, 1858—59.
Aldrig har solen på Werner Holmbergs taflor strålat så
klar på Diisseldorferskolans molniga himmel, som just
uppå denna tafla; hon var fångad på duken i sällhetens
ögonblick; det var kärlekens sol!
Ack, hon var flyktig, såsom det sköna på jorden
alltid är. Två korta, lyckliga år fick detta unga
konstnärspar njuta sin sällhet i ostördt bo, omgifne af de få
landsmän och landsmaninnor, till antalet fyra, som dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
