Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Holmberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sanning och okonstladt behag, hvilken gör på oss det
intryck som hade vi sett och älskat dessa nejder väl
hundrade gånger förr. Vi ana knappt, att dessa
skenbart så alldagliga, välbekanta bilder kostat så trägna
studier och en sådan fond af snille — ja, att vi i dem
finna en af konstens högsta uppgifter så lyckligt löst.
Ty vi stå här framför det enkelt skönas stora konst —
samma oskuld, samma enkelhet, samma innerlighet, som
gifva Franzéns och Runebergs sångmö ett så rörande
behag. Den tyske konstdomaren, som värdigt uppskattar
dessa drag utaf Holmbergs pensel, har icke anat det
hemlandstycke, som just däri så omisskänneligt röjer
sig. Målaren vid Rhen förblef dock alltid finne och
nordbo; om den tyska skogen sken på hans taflor, var
det ett återsken af den finska. Ty i den lade han icke
blott hela sin konst, utan äfven hela sitt hjärta. Hans
finska vyer äro så troget lånade ur naturens enkla
anletsdrag, att de stundom just för deras sanning blifvit
beskyllda för dikt. Denna luft, säger man om taflorna
från Kuru, är kall och grå; ja väl, det är Finlands
höstluft. Men taflans värme bör icke sökas i luften, utan i
hemkänslan af hela bilden — dessa björkar och granar,
denna ofta trampade väg, denna välkända, förtroliga
stuga, denna vik, på hvilken vi rott så många gånger.
Och Toriseva — för att välja ett annat exempel — man
har ansett denna herrliga klippvägg för en fiktion, och
man ser dock endast hälften af klippans höjd. Så
flärd-löst har målaren behandlat detta motiv, som erbjudit så
stora frestelser, att icke ett enda groteskt utsprång, icke
en enda diktad dager blifvit tillsatt för att höja taflans
effekt. Holmberg förstod ypperlig! att begränsa en
utsikt och att ständigt, med poetisk finhet, lämna bakom
bilden en aning om något annat i fjärran. Eget är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
