Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ftr första gången jag nu har den äran att tala
till eder, M. H., i universitetets namn. Jag gör det under
intrycket af en pligt och ett ansvar, som vida öfverstiga
mina krafter; men jag gör det Bfven under medvetande
däraf, att individen betyder ringa i ett sekulararbete
som detta.
Vi, som nu lefva och verka för denna
bildningsanstalt, äro endast länkar i en historisk kontinuitet —
dagens arbetare i ett verk för årtusenden.
Ty under årtusenden har forskningen mödosamt
hopletat hvarje strå af det vetande, som vi här söka att,
efter måttet af våra krafter, tillgodogöra och, om möjligt,
förkofra. Andra årtusenden hafva förgått, sedan det
finska folkets urstam i den aflägsna orienten begrundade
skapelsens gåtor och denna ordets makt, som än i dag
utgör vetenskapens problem. Äfven detta universitet är
ej från i går, det inträder i dag i det
tvåhundratrettio-sjunde året af sin tillvaro, och det skall, vill Gud, ännu
i sekler förblifva en ljushärd för land och folk.
Så må vi väl anse oss endast för böljor i tidens
ström, där den ena vågen oupphörligt följer och
uppslukar den andra. Knappt ha vi öfvertagit våra
företrädares plats, innan våra efterträdare redan stå beredde
att följa oss. Det förekommer oss äldre som i går, när
vi stodo bland studenternes krets i periferin af denna
samma sal och sågo framför oss, närmast katedern, de
dåvarande lärarne, våra föregångare. Eder, som ären
unga, förekommer framtiden som en gränslös rymd; men
innan I anen det, ligger hon redan bakom eder som ett
förflutet, och några bland eder intaga då de platser som
vi lämnat toma. Är nu hvar och en af oss endast ett
försvinnande moment i det utvecklingsarbete som blifvit
oss förelagdt, så måste vi ju stadigt fästa vår blick vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
