Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid K. Alexanders-Universitetets inskrifningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora och ödmjuka tankar! Men rätt fattadt, behöfves
det icke, ty den sanna storheten är alltid ett offer, alltid
en själfförsakelse. Samtiden kan bländas af en så kolossal
egoism som den förste Napoleons, men eftervärlden
bekransar med oförvissnelig lager den flärdfrie Washingtons
graf. Vetenskapen på sitt område känner intet högre
namn än den ödmjuke Linnés.
Jag vädjar här till de äldre ibland oss. I
ungdomens idealiska drömmar blandar sig mycken falsk
ärelystnad. Den stolta själfkänslan, den glänsande
framgången och ett namn, som flyger på ryktets vingar kring
världen — allt detta verkar med oemotståndlig
tjusningskraft på ynglingens själ.
Men fråga någon af dem, som till äfventyrs vunnit
en sådan utmärkelse — fråga till exempel någon af
nutidens berömdaste vetenskapsmän hvad han säger om
äran, och han skall svara: yngling, gif mig dina lyckliga
tjugu år — gif mig din glada tro på lifvet — gif mig
denna oersättliga framtid, som du äger, som jag förlorat
och som skulle bereda mig möjligheten att godtgöra mina
misstag, att lära och verka dubbelt mer — gif mig allt
detta, låt mig, okänd af världen, intaga din obemärkta
plats, och jag gifver dig gärna i utbyte all den ära, det
rykte, som fallit på min lott!
Detta är erfarenhetens språk, och detta förstå vi
äldre bättre än ungdomen. Ty huru lycklig än ens eller
annans ställning må synas, huru själftillräcklige vi än
må öfverblicka vårt lif, så kunne vi icke dölja för oss,
att ju detta i många afseenden varit en kedja af misstag
och svikna förhoppningar. Ju längre vi inträngt i
vetandets oändliga rymder, desto klarare blir det för oss, att
det vi veta är endast ett försvinnande fragment i
jämförelse med de outforskade rymder som äro oss obekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
