- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
261

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men hans sång lefver, och »hjärtan glöda vid den ädles
minne»..

För jämförelsen med en svensk uppfattning af samma
ämne må här anföras en bekant och framstående dikt
af Geijer. »Den siste skalden» vandrar ensam i kvällen,
grånad och kämpahög, klappar på konungens port och
inträder midtunder en glad fest. Tyst blir salen, månget
hjärta bäfvar, konungen gör korstecknet och bjuder
främlingen mjödbägaren. Den hundraårige skalden
kommer från frälsarens graf och beder att än en gång få i
fädernebygden höja festens ära. Han sjunger i forntida
runor länge förgångna dagars minnen, huru han då satt
vid kungabord, drog med hären till strid, tände
hjältevrede i kämparnes bröst, där de tyste i natten räknade
stjärnornas lopp, och hörde ur dånet af forsen röster
mana till Valhall. Än minns han den natt, när branden
bröt ut i Upsala tempel, de åldriga murar störtade ned
och de gamle gudar drogo ur landet. Då blef han döpt
i Fyris blodiga å, och åttio år har han sedan väntat;
men de gamle gudar vända ej åter, därför måste han
gå till dem, och de kristnes gud skall ej vredgas, om
skalden från fordom nu går att byta himlen mot Odins
sal och sjunga sin sång med Brage den gamle. Vid
dessa ord uppstår i salen ett harmfullt sorl, konungen
uppstår att straffa hedningens trots, men skalden famnar
sin harpa, och med dess sista klang bortsväfvar hans
själ ur stoftets bojor.

Hvilken kraft, hvilken världssmärta, hvilket brak
af ett fallande tidehvarf inrymmas icke i denna tragiska
skildring! I jämförelse med den ljuder »Bardens»
sång, i saknad af tidsfärg, blott som ett blekt återljud.
Men om den svenske skalden utvecklar sig, såsom
Geijers sköna bild, ur ett land af fjällar och järn, ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free