Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig upphörde att älska. Där fanns en starkt utpräglad
frihetskärlek hos denna befolkning af frie jordägare, och
hos medborgaren Runeberg salt alltid någonting kvar af
den österbottniske demokraten, visserligen betydligt skolad
af lärarekallet eller, om man så vill, af prästkragen, såsom
han själf skulle ha ultryckt sig. Att han under största
delen af sin lefnad slod under städernas inflytande och
blott under somrarna kunde röra sig i mera obundna
kretsar, skulle hos hvarje annan varit en brist. För
Runeberg fanns folket öfverallt, emedan han öfverallt
drog det till sig, öfverallt igenkände det, älskade det och
blef dess förtrogne. Folkeligt enkel äfven i sina mest
upphöjda skildringar, kunde han, med sin sällsynta
berättare-gåfva, troget återgifva hvarje oreflekterad uppfattning,
hvarje naivt uttryckssätt, medan han flydde salongernas
konvenans, där han kände sig bunden. Språket, ärfdt af
fader, moder och födelsebygd, förblef det svenska, som
var honom kärt och under hans hand framträdde, icke
alldeles fritt från i Finland häfdvunna provinsialismer,
men frigjordt från glitter och med sin ädlaste malm.
Af finska språket hade Runeberg omgifvits i Uleåborg,
i Tavastland oeh delvis i Abo, icke nog länge och nära
för att blifva förtrogen därmed, men tillräckligt nära
för att uppfatta dess lifsåskådning. Aldrig skulle en
främling för detta språk förmått så finkänsligt, som han,
omplantera till svenskan några de skäraste blomstren af
dess lyrik. Oberoende af språket, sjöng han sina
populäraste sånger ur folkets hjärta. Det var ben af våra
ben, själ af vår själ. Ingenting är lättare än att hos
Runeberg framvisa inflytandet af den skandinaviska kultur,
som tillhörde hans tidehvarf och hans fädernesläkt, men
mot denna bakgrund afspeglade sig hans land och hans
18. — Topelius, Smärre skrifter.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
