Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnæus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intelligens, som lät ana ett inre djup. Denna blick var
ovanlig, den kunde än uttrycka svärmisk hängifvenhet,
än öfverlägset lugn, än koncentrerad vrede och det
djupaste förakt. Intrycket af Cygnaei personlighet på
ungdomen var omedvetet sympatiskt och blef medvetet,
när man hörde honom tala. Man igenkände hos honom
någonting besläktadt med det bästa i ynglingens bröst.
Också behöfde han aldrig söka en ovän i ungdomens
leder; sådana fann han blott där, hvarest lifvets strider
fört honom i delo med en kallare reflexion.
Lynnet var än tillmötesgående, än mycket
tillbakadraget. En sällsam motsägelse låg däri, att denne man,
som var kallad att utöfva ett så direkt inflytande på sin
omgifning och sin samtid, själf var för andra såsom
en sluten bok. Biografen har redan anmärkt Cygnaei
»inåtvända, eremitlika ensamhet». Om hit hör hvad
Cygnseus själf anför om J. Z. Dunckers släktförhållanden,
att kyrkoherdens i Mäntyharju Z. Cygnaei arf — en
grubblande sinnessjukdom — »räckte till åt många hans
af-komlingar», vill jag ieke afgöra. Inåtvända, i sig själf
slutna karakterer äro så litet sällsynta under våra
naturförhållanden, att detta drag snarare kan anses genuint
finskt, då ju släkten Cygnseus veterligen är af genuint
ursprung från Savolaks. Visst är, att Fredrik Cygnaei
ensamhet sträckte sig öfver hela hans lif, öfvergaf honom
icke ens på talarestolen och under de mest förtroliga
meddelanden, följande honom från vaggan till grafven
och in i grafven. Denne man, som kunde så glödande
älska och hata; denne man, som ägde icke endast
beundrare, utan ock nära, uppriktiga vänner, för hvilka
han icke skydde något annat offer; han kunde icke
bortgifva sig själf åt en annan dödlig, ehuru han i hvarje
ögonblick kunde bortgifva sig för en idé. Förgårdarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
