Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland ridderskapet och adeln velat förvägra finnar i rysk
tjenst säte och stämma vid landtdagen.
Frågan ledde icke till vidare påföljder. Här, såsom
vid de ryska reformerna, funnos öfverspända
förväntningar, hvilka efter hvarje vunnet framsteg trodde sig
kunna hoppas nya och större. Denna otålighet hos
enskilde korrigerades af folkets lugna besinning, men gaf
landets ovänner en anledning till talet om »separatism»,
medan i verkligheten ingenting kunde varaktigare fästa
Finlands folk vid dess nuvarande politiska ställning, än
återupplifvandet af dess konstitution i landtdagarna.
De hugnande löftena om periodiska landtdagar och
ständernas motionsrätt blefvo uppfyllda som kejsareord.
Vid 1867 års landtdag förelädes en proposition om ny
landtdagsordning, hvilken, antagen af ständerna, blef af
kejsaren stadfäst grundlag den 15 April 1869 och
bestämde periodiska ständermöten hvart femte år. Då
mellantiden af praktiska skäl befanns för lång, har
kejsar Alexander III sedermera, följande sin höge faders
föredöme, förklarat sig vilja sammankalla Finlands ständer
hvart tredje år. Samme monark har, efter en vid 1885
års landtdag granskad och godkänd proposition, i manifest
af den 25 Juni 1886 återgifvit åt ständerna den
motionsrätt1, hvilken fråntagits dem genom Förenings- och
säkerhetsakten 1789. Häfderna anteckna således det
egendomliga, att Rysslands själfherskare återgifvit åt
Finland två viktiga konstitutionella grundlagar, hvilka »den
förste medborgaren bland ett fritt folk», konung Gustaf III,
1 Med motionsrätt förstås ständernas rättighet att själfva
föreslå nya lagar eller ändring af gamla. Sedan 1789 hade
ständerna endast petitionsrätt, som innebar, att de hos regenten
fingo anhålla om nådig proposition i lagfrågor, hvilka af dem
ansågos behöfliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
