Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva klargjort fäderneslandet i folkets medvetande.
Fäderneslandet fanns ju förut, det har i alla tider eldat
krigarens, skaldens, medborgarens håg, men det
uppfattades halft medvetet och ofta lokalt. Nu samlade sig
allt, vid Fredrik Cygnaei maning, kring Finlands namn,
och »Vårt land» blef dess folksång. Ursprungsordet,
daggryningen, som från och med Alexander Il:s regering
åtskiljer nutidens Finland från en äldre tidsperiod, är,
oberoende af alla historiska skiften, detta vakna,
medvetna, allt sammanfattande, allt fordrande, allt försakande,
ödmjuka, trotsiga, outplånliga ord: Vårt land.
De tre förstnämnde banbrytarne dela med kejsar
Alexander II äran att hafva frambesvurit det nya
tide-hvarfvet. Kejsaren stod icke i närmare personlig beröring
med någon af dem, endast en kort tid med Snellman,
om hvars konfidentiella öfversikt af Finlands finanser
han fällde uttrycket: mais c’est de la haute Jinance,
det är högre finansvetenskap. Han kände och
uppskattade alla tre. Lönnrot utnämndes från en obemärkt
plats som läkare i Kajana till professor i finska språket
och litteraturen. Snellman kallades från Kuopio skola
och ett handelskontor till den engång stympade, sedan
återställda professionen i filosofi samt slutligen till chef
för Finlands finanser. Runeberg förblef, enligt egen
önskan, lektor i Borgå. Vid en bal i Helsingfors 1856
presenterades han af Armfelt för kejsaren med orden:
»här, ers majestät, är den skald, som skrifvit så vackert
om Kulneff». Kejsaren hade läst dikten, enkom för
honom öfversatt till ryskan, och räckte Runeberg sin
hand med några ord af aktningsfullt erkännande, men
utan att fortsätta samtalet. Sannolikt kände han Fänrik
Ståls sägner, men fann dem icke egnade till ett
samtalsämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
