Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gått, men bland nu lefvande finnes ej hans like, ej
heller hennes!
Brådare än förr nalkades nu en nyfiken fläkt; han
trefvade ett ögonblick i den gamla lagerns krona, såsom
ett barn i sin morfars grå hår, men flinkt hade han
hunnit afbryta det yngsta toppskottet och kastade grenen
på lek mellan de två gestalternas fötter. Mannen bugade
sig till jorden, upptog lagerkvisten, räckte honom åt sin
följeslagarinna och sade med ett uttryck, som det var
skada att ingen såg:
— En stjärna har kastat lagern för edra fötter.
— Ja — svarade hon med samma obeskrifliga
uttryck, i det att hon återgaf sin följeslagare lagern —
de odödlige hafva unnat mig äran att räcka honom åt er.
Han mottog gengåfvan; man förstod, att han ej
kunde afslå en gåfva från denna hand. Några
ögonblick höll han tvekande kvisten i månskenet, likasom
för att än en gång låta den i hennes åsyn fuktas af
himmelens dagg; därpå försvann stjärnornas gåfva under
hans vida mantel.
Fläkten försvann, trädgårdens sorl blef stumt, en
tystnad inträdde, nästan så djup som två hjärtans
gemensamma, i själens innersta dolda bön. Därpå sade
mannen, fast oeh lugn, men alltid i den vördnadsfullaste
ton, likasom afslutande kvällens samtal:
— Jag beder er, var min rådgifvarinna. Edra råd
skola vara mig heliga. Jag går med osäkra steg att
söka sanningen. Skingra mina tvifvel, öfvertyga mig
under min tvekan, säg mig huru jag bör handla, ni som
så väl förstått att leda mig på en jämn stig mot
himmelen.
— Huru? frågade hans följeslagarinna. Ni begär
råd af mig, ni, som så många andra rådfråga! Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
