Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vårar han upplefvat, och de äro nu sextiotre; men
jag fortfar att bekransa dem alla med blommor.
Dryaden reste sin lilla gestalt i halfdunklet och
hviskade stolt:
— Om han skapat eder, har han besjungit mig.
Jag har lånat honom mitt vänaste sus, och af mitt hår
har han spunnit sin lyras strängar.
Faunens tjocka läppar förvredos till detta godmodiga
grin, som var hans natur:
— Spunnit! Jag har sett honom måla demoner
och mejsla titaner. Det lönar sig visst för honom att
jollra med kvinnor om kärlek!
Lejonen skakade sina manar af brons och röto som
hafvets aflägsna dån vid Tibermynningen:
— Jorden bär icke två män som han i väldig
kraft. Han band oss i smältande malm och ställde oss
här på vakt till tidernas ände. En sådan man leker
icke med blommor.
■— Nej, nej — genljöd det uti pelaregången;
kapi-tälerna bände sig emot hvalfven, socklarna stampade
grundvalen, freskerna sprungo fram ur kalken och de
jättelika karyatiderna stångade mörkret — nej, nej, en
sådan man leker icke med blommorl
Obekymrade om de stores förakt, fortforo träd,
buskar och blommor att meddela hvarandra sina tankar
i aftonvinden. Jasminerna frågade:
— Hvad vill det säga, att engång älska? Hon, som
utsådde oss, har älskat i hela sitt lif.
— Jag känner henne, svarade rosenhäcken. Vid
sjutton år gaf hon sin hand och sin kärlek åt Italiens
ädlaste riddare, och när de älskat hvarandra i aderton
år, gick en lansspets genom hans hjärta. Tretton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
