Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Känslor utan namn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig själf, måste han slösa denna skönhet äfven på de
fördömde. Vid den tid, när Michael Angelo gjorde silt
första utkast till de fruktansvärdt gripande bilder, som
framställa yttersta domen, var hans outtömliga fantasi
lika förtrogen med afgrundens eviga kval, som med
helgonens eviga salighet. Han fann ett dystert behag i
denna motsats mellan himmel och helvete. Mången har
trott, att Michael Angelo, likasom sin beundrade förebild
Dante, långt mera i det senare än i den förra funnit
passande föremål för sin gigantiska bildningsgåfva. Men
mot detta fantasins syndafall uppreste sig alla
konstnärens ädlare känslor: därför gick han vid denna tid
likasom beständigt kastad mellan ytterligheterna af mörker
och ljus. Han återfann ingenstädes mer det själens
lyckliga lugn, där inbillningen endast var ädla känslors
vinge, som bar dem beständigt mot höjden. Sluten inom
sig själf, hade han längesedan upphört att söka hos
andra en vägledning eller en förklaring öfver gåtorna i
sitt inre, när plötsligt Vittoria Colonna uppenbarade sig
för hans misstrogna och likgiltiga blickar.
På hösten 1538 finner man de första säkra spåren
af denna alldeles egendomliga förbindelse mellan två så
öfverlägsna och upphöjda andar, för hvilken språket icke
har något ord och lifvet så sällan ett motstycke. Man
har sagt, alt hvilket namn än en förbindelse mellan
man och kvinna må antaga, kärleken dock alltid bevarar
nyckeln till gåtan. Men lika visst som Vittoria Colonna
var en af dem, hvilka aldrig kunna älska mer än engång
uti sitt lif, likaså visst låg denna lifvets blomning för
henne redan i det förflutna. Hon kom ofta från Viterbo
till Rom för att betrakta mästaren bakom hans verk.
Det var mer än beundran, mer än vördnad, mer än
hängifvenhet: det var den ena höga och snillrika andens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
