Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det första mörkret är öfverväldigande och uppslukar
världen. Vinternatten betäcker allt som en sköld af stål.
Men äfven stålet kan glänsa, och du upptäcker efter
hand, när pupillerna vidgas, en rad af konturer mellan
himmel och jord.
Framför dig ligga oöfverskådliga isfält, omgifna af
skuggor. Skuggorna antaga bestämdare linier: stränder
och skogar omgärda på två sidor det nyss ändlösa
isfältet. Snart kan du upptäcka deras behagfulla bukter,
slingrande sig i mjuka, markerade ramar kring den
hvita taflan.
Hvar är mörkret? Det finns icke mer, det är
genomskjutet af tallösa, darrande pilar, ljusglimtar, från snön,
från luften, från det praktfulla hvalf som omsluter jorden.
O, dessa tysta, lugna, tindrande stjärnor, som vittna om
skapelsens storhet och Skaparens allmakt, de troddes ju
länge vara till allenast för att upplysa jordens natt!
Ännu i dag tycker sig hvarje betraktare af oändliga
världar stå i skapelsens medelpunkt. »Men när jag ser
dina himlar, Herre, dina händers verk, månen och
stjärnorna, som du har beredt, hvad är människan, att du
tänker på henne, och en människas son, att du låter
dig vårda om honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
