- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
20

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rådplägning hölls, och mäster Sigfrid förklarade sig
villig att döpa de nyfödda.

— Detta, menade han, är min kristliga pligt, men
något kommer ock herrame vid. De hafva vållat den
fattiga moderns ofärd, och hvad de ej mer kunna
återgälda åt henne, det skola de återgälda åt hennes barn.
Jag går till Nyby att bjuda dem hit till faddrar.

Sagdt. Och upprörd af våldsbragden begaf sig den
gamle genast på väg.

Dagen grydde, men stugan var ännu mörk, af det
enkla skäl, att dess enda lilla fönsterruta befanns söndrig
och tillstoppad med blår.

Dordej hade med nöd hunnit undanstöka det mesta
af halmen och putsa sin lille Tommus sotiga näsa, när
herrame inträdde med ett par af sina tjenare, som
mottogo deras kappor och handskar. Tullnären och
mäster Sigfrid kunde nu vid skenet från spiseln
närmare betrakta desse myndige män, hvilka på sin tid
räknades bland landets ypperste, den ene i fred, den
andre i krig.

Båda voro i sin kraftigaste ålder, herr Jöns Kurck
trettiosex, herr Åke Tott endast tjuguåtta år gammal.
Båda voro resklädde, hvarför man af tidehvarfvets
bekanta gustavianska dräkt nu knappt urskilde mer än de
korta kragstöflarna och den bredbrättade hatten. Men
äfven i resdräkt skilde sig hofmannen märkbart från
krigaren. Kurck var snarare kort än högvuxen, en herre
med fina, intelligenta drag och så förnäm, att när han
sedan som ståthållare uppvaktades i Abo slott, kallades
detta att »gå till hofvet». Hans långa hår var
omsorgsfullt benadt; hans lifrock af sämsk sågs vintertid fodrad
med hermeliner och sammanhölls med knäppen af guld ;
i hans bälte glänste en venetiansk dolk med en stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free