Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Turholm.
Får jag ej räkna himmelens trappor?
Det nuvarande Helsingfors, som vid början af denna
berättelse var en öde bergsudde, omgifves på tre
sidor af en stormig hafskust, öfversållad med öar. Den
grå graniten, dess underlag, liknar en-fattig mor, hvars
enda rikedom består af kraftiga, glada, vackra barn. De
äro hennes stolthet och förtjena att vara det.
Ingenstädes framträder civilisationen behagligare för ögat, än
där hon steg för steg eröfrat ödemarken. Lägg två och
ett halft sekels kultur till trettioåra krigets tidehvarf, och
naturens skaplynne är detsamma ännu i dag.
Den största och bäst odlade ön är Degerö. På dess
nordvästra kust är Turholm, hvilket omtalas redan i
Erik XIV:s dagar och anslogs efter Carl XI:s reduktion
till kaptensboställe vid Nylands infanteri. I Johan III:s
tid tillhörde Tulholm eller Tullholm, som det då kallades,
borgmästaren i Helsingfors Lars Mickelsson och öfvergick
efter honom med ett kungabref af den 20 Maj 1614 till
hans son, tullnären i Helsingfors och Borgå Lydik
Larsson, mot rusttjenst till kronan. Men naturen har
här icke tänkt på krig, hon har tänkt på att brodera ett
vackert mönster. Samla inom ett litet område den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
