Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget var ingenting nytt, det hade nu utkräft sin
blodskatt nästan utan afbrott i mer än sjuttio år. Men
detta nya krig var ej som de förra mot moskoviten,
polacken, dansken; mot dem hade man försvarat egna
hemknutar; nu ville man försvara tro och frihet i hela
världen. Detta lyfte ett litet folk. Häfdateckname må
tvista, om trettioåra kriget var i sin rätta grund en kamp
för herravälde eller en kamp för tro: det finska folket
visste blott ett, att det stred för tron. Hvad angick
herraväldet ett folk som aldrig gått ut på eröfringståg,
aldrig ofredat sina grannar, sedan det själf fick kristen
tro, aldrig rest sig, kämpat och blödt för annat än eget
försvar?
Ett land, som fört krig mot fiender i sjuttio år och
krig mot frosten så långt det mindes tillbaka, var icke
bortskämdt af goda dagar. Det såg icke allestädes så ut
som i det bördiga och jämförelsevis folkrika Nyland.
Död var bondens barske beskyddare, nionde Carl; död
var den store Gustaf II Adolf, som ordnat riket, förrän
han drog ut att ordna Europa. I de stora, folktoma
ödemarkerna herskade rofdjuren, i de aflägsna utkanterna
adeln och fogdarne. Herrarne togo bondens arbete efter
behag, redo öfver hans växande sved, körde ihjäl hans
hästar och kastade honom i fängelse, när han vågade
knota. Fogden tömde hans sädeslada, utmätte hans
ladugård och fordrade om igen hvad han redan fått.
Mönsterherren tog hans söner till ledet och utsände
dragoner att fånga dem som lupit till skogs.
Lands-höfdingen hade vant sig att årligen få en silfverkänna af
fogden; domaren betraktade partens utsträckta fingrar,
och hvarje finger betydde en silfverdaler. Prästen, som
ock skulle lefva, tog sedan hvad öfrigt fanns och svarade
den höge herre, som tillsatte pastor, amen. Detta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
