Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefve Brahe och presidenten Kurck med sina
familjer kvarstannade öfver natten på Lavila. De sutto
efter aftonmåltiden i tältet med herr Åke och lille Klas,
som, sjuk af förargelse och konfekt, hade blygts att visa
sig förr än nu. Stall mästaren Lars Palikka inträdde
och framräckte åt grefvinnan med militärisk honnör
hennes förlorade bukett med vidhängande guldkedja och
silfvernål.
Grefvinnan, angenämt öfverraskad, frågade hvem
som funnit buketten.
— En gosse i unge herr Klas’ tjenst fann
blommorna vid bäcken, där ers nåd red öfver till jagten.
— Kalla hit honom!
Bennu framfördes. Han bar ännu märken af de
brinnande pilarna på handen och hakan.
— Du är i tjenst hos unge herr Klas?
— Jag har fått afsked.
— Redan? Det var bittida. Hvarför har du
af-skedat honom, Klas?
— För att han är dum. För att han icke lyder,
när jag befaller, svarade det hoppfulla ämnet till en
blifvande kavaljer af första rangen.
— Hvad säger du? inföll fadern, fältmarskalken.
— Jag har afskedat honom, för att han är dum,
upprepade sonen trotsigt.
— Hvad nu, Klas ? Ni ha ju varit de bästa vänner.
Han har lärt dig rida, karl, och dessutom är han min
gudson. Hur var det, Palikka? Var det icke
någon-städes i Tavastland? Och stod icke hans nåd
presidenten fadder vid samma tillfälle?
Stallmästaren bekräftade detta någonstädes hvar som
helst. Presidenten kunde icke påminna sig någon gudson
i Tavastland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
