Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solen steg högre, uppsög daggen och vidrörde med
brännande kyssar berget, sveden, ljungen, det svartlockiga
hufvudet, de bruna armarna, de bara fötterna.
Morgonsvalkan gick öfver i sommardag. Bromsarna surrade,
sommargyllingen galade i skogen, Silfverblommas koskälla
och fårens bjällror klingade ehformigt i dalen. Biskopens
postilla gled omärkligt ned i mossan, jungfru Marias
nyckelpiga kröp öfver dess blad, och Hagar, som tillbragt
en halfvaken natt vid fållan med koma, nedsjönk i sömn
mot den hårda hällen.
Hon hade sofvit en kvart eller två, när ett prassel
i lingonriset väckte henne ur hennes lätta slummer. Hagar
sprang upp och såg en främmande pojke, svartlockig
som hon, solbrynt som hon, barfota som hon, men vild,
smutsig, med blodiga fötter och sönderrifna kläder, stirra
på henne. Innan hon ännu hann hämta sig från sin
första öfverraskning, hörde hon från gossens läppar en
tvekande fråga:
— Hagar?
— Bennu! svarade hon. Hon hade igenkänt
rösten.
De båda syskonen hade icke sett hvarandra sedan
fyra år, när Bennu flydde med Pilen från Nyby gård.
De fortforo att vara hvarandra så lika som två blåbär på
samma kvist, men Hagar hade nu skjutit upp nära ett
halft hufvud högre än brodern.
Och nu föllo de gråtande i hvarandras armar. Så
mycket hjärta hade de dock, och hade de icke haft det,
skulle de icke ha varit nattens barn, de skulle ha varit
dess missfoster.
De satte sig bredvid hvarandra på berget. Systern
tog först till ordet.
8. — St järn. kungab. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
