Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två korta språkläxor för Tätti och sett honom göra
misslyckade försök att forma sin näbb efter de ovana ljuden.
I dag hade han, till barnens obeskrifliga förvåning, för
första gången uttalat orden: Tätti dum.
Skaran instormade i stugan med denna viktiga nyhet.
Tätti skulle tala, men, lik mången annan talare, kom
Tätti af sig vid åsynen af de talrika åhörarne. Buren
ställdes åt sidan; här var ett annat tal än fåglalåt.
Lydik Larsson mönstrade Hagar med en rest af den
forna vänskapen. Hon var förändrad, men ej till sin
fördel. Ärtstängeln hade skjutit upp, men slokade gänglig
i brist på stöd.
— Räknar du ännu himmelens trappor? frågade
tullnären.
Hon feg med nedslagna ögon. Denne beskyddare
hade svikit henne. Han hade lofvat henne lärdom, lycka
och fadersömhet. Huru hade han hållit sitt löfte?
— Vill di* följa mig till Åbo och se en stor stad,
en stor, ny gudfar?
— Skynda dig, barn! inföll den alltid praktiska
fostermodern. Lägg hop dina kläder, dina två linnen,
dina strumpor och tyskullskjolen, som du kan fålla i
Åbo. Lydiken har brådt och vill taga dig med sig.
Hvarför suras du, dumma flicka ? Pussa gudfar på granna
handen!
— Får jag ej stanna hos er, mor? frågade Hagar
skyggt.
Huru hade hon icke brunnit af längtan att flyga ut
i den vida, okända världen! Men denne man hade en
gång svikit henne; han kunde andra gången göra det om
igen. Hennes tårar begynte tillra på kinden.
Dordej visste knappt själf huru lätt hon veknade
som ett vax för älsklingsbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
