- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
184

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intill dess att för eder återstår intet, men allt för oss.
Uppenbart slån 1 oss, men i hemlighet bugen 1 redan
för oss. I, som i dag förakten oss, trampen oss, plundren
oss, veten I icke, att i morgon skola vi vara edra herrar?
Hvad 1 röfven af oss i dag, det rinner i morgon tillbaka
till oss, såsom bergens floder rinna utföre till den
förhärjade dalen. Yfvens ännu i edert öfvermod, tills
eder tid och vår tid är kommen; se, han är näri Och
då I icke mera egen edra boningars tomt, edra åkrars
jord, edra barns lindor, yxan i eder hand eller pennan
på edert bord — när allt detta är vårt, förpantadt åt oss,
och 1 köpen af oss på skuld eder usla graf för att där
gömma eder fattigdom och eder blygsel — då är vår
tid kommen och profetian fullbordad. Som rådjur hafven
I jagat oss kring världen och sönderslitit oss utan
förbarmande; välan, sliten nu sönder hvarandra i krig och
tvedräkt! Det är för oss I striden. Jag är en fredens
man, vapen har jag aldrig burit, men jag prisar kriget,
som utarmar eder, därför att I ej kunnen draga ett
svärd utan att slipa det med vårt guld, därför att hvarje
rustad krigare bär vårt märke och därför att hvarje
fältslag, hvem där än segrar, är en seger för oss!

Han hade glömt flickan, barnet, den enda som,
skrämd och förvånad, hört hans hotande ord. Sådan
hade Rachel ännu icke sett sin grandonkel. Han tycktes
henne växa till en Jehu, en Josua; hon förstod honom
endast till hälften, men hon ihågkom dagens uppträden
och anade, att det var hennes förtryckta folk som talade
med profetens stämma till Gog och Magog.

Ruben Zevis spanska judeblod kunde svalla öfver,
men hans praktiska förstånd förde honom snart till
besinning. Han vände sig åter till flickan; hans röst
återtog en kärleksfull faders mildhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free