- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
207

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en friare utsikt, höll vägvisaren stilla och uppmanade
ryttarne att låta sina hästar dricka ur regngölarna. — De
torde snart behöfva ungerska ben, anmärkte han. Ungerska
hästar voro af alla de snabbaste.

Gossen hade afstigit och lyssnat åt det håll, hvarifrån
vinden blåste. Därpå kastade han sig ned på en flat
berghäll, lade örat mot hällen och lyssnade åter, utan
att draga andan.

— Jag trodde det, sade han slutligen lifligt. De äro
fyrtio eller femtio man till häst. De hafva tagit en omväg
för att undvika småskogen. Vi hafva tio minuters försprång.

— Hvem har tagit en omväg?

— Petrowitz.

Det behöfdes ej mer. Detta enda ord bevingade
flykten. Ruben Zevi med sin eskort jagade fram öfver
det öppna fältet, öfver osådda åkrar, förvildade betes-

marker, ruiner af byar och igenvuxna gångstigar. De
passerade ett vadställe öfver floden Radbusa, nästan utan
att veta det. Ve den ryttare, hvars häst snafvade i

mörkret öfver en stubbe eller bröt sin fot mot en slipprig

sten! Ingen hade tid att vänta eller att hjälpa. Två
man blefvo efter. Regnet hade småningom upphört, och
den mörka natthimmelen klarnade något, så att man
stundom såg den gula randen af halfmånen glittra öfver
bergen och kunde urskilja Böhmerwalds toppar.

— Hafva vi långt till Dobrschan? frågade under

ridten Assar Kaba, som nu fattat ett obegränsadt
förtroende till sin vägvisare.

— Till Dobrschan? Vi komma alldeles icke till
Dobrschan, vi komma till Niirschan, det är jämnare väg,
och dess garnison kan blifva oss nyttig. Ännu hafva vi
öfver en mil att rida.

— Den milen blir seg. Våra hästar tröttna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free