Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De fingo mig af en bajersk nunna. Jag var
sårad och sjuk. Hon hade hittat mig nästan död i en
grushög.
— Hvar?
Gossen teg.
— Urban Niemand, du har räddat mitt lif; jag kan
ju ej annat än vara din vän och önska din lycka. Hvar
fann hon dig?
— I Neunburg.
Ruben Zevi såg en aning besannad och uppknäppte
sin långa kaftan. Hans undertröja sammanhölls vid
bröstet af nålen med silfverliljan, det enda smycke han
bar, emedan det var honom kärt.
— Känner du denna nål?
Gossen rodnade upp till örsnibbarna.
— Det är min nål, sade han öfverraskad.
Ruben Zevi kysste honom på den rodnande pannan.
— Det är nog, att du burit denna nål, sade han
med faderlig ömhet. — Jag hade en enda kär son och
en enda kär dotter. Åt hvardera af dem lät jag
Frankrikes berömdaste silfversmed förfärdiga en sådan nål, så
konstrikt smidd, att ingen kunde göra den efter. Herren
har tagit min son och min dotter ifrån mig. Med dem
försvunno äfven de silfvernålar, hvaraf de skulle
igenkänna hvarandras budbärare, om de någonsin råkade i
nöd eller trångmål. Vill du nu säga mig hvarifrån du
fått denna nål?
— Jag fick honom af grefvinnan Brahe på Lavila
för att jag hittat hennes guldkedja. Nålen skulle vara
ett märke, om jag behöfde hennes bistånd i nöden.
Å ja! Det är så långt till Finland.
— Vet du af hvem grefvinnan fått nålen?
— Af herr Åke Tott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
