Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrköping, vid Motala älfs utlopp i Bråviken, var
före Gustaf II Adolfs tid endast en marknadsplats för
den rika östgötabygden, men växte genom Louis De Geer,
kungliga privilegier och sitt gynnsamma läge snabbt till
Sveriges förnämsta fabriksstad. Dess 4,000 invånare
voro mot slutet af September 1642 såsom fallne ur
hakarna i anledning af ett då timadt kungligt besök.
Den ännu omyndiga drottning Kristina var vid den ålder,
att hon borde förvärfva sig någon kännedom om sitt
rike och källorna för dess välstånd. Hon anträdde en
resa till Norrköping, åtföljd af rikskanslern och flera af
rådet, sin öfverhofmästarinna fru Beata Oxenstjerna,
gift med Karl Bonde, sin kusin pfalzgrefvinnan Marie
Eufrosyne, sin jämnåriga,, jungfru Ebba Sparre, samt en
talrik svit. Det var dagar för nytta och nöje.
Drottningen besökte järnverken, harnesksmedjan, fabrikerna
och andra märkvärdigheter. Hon var lärgirig, hon
frågade oupphörligt, hon ville veta tillgången vid dessa
underbara förädlingsprocesser, som det svenska järnet
undergick. Slutligen tröttnade hon, alldeles som andra
vid hennes ålder, och då tillställdes för hennes nöje
jagten i Kolmården.
Utgången är bekant. Kammarherren Klas Wrangel,
som anförde jagten, ville uppdrifva elgar, men skogen
var därtill för vidsträckt och tiden för kort. Man nöjde
sig med harar. Drottningen sköt från sadeln i fullt
språng en jösse. Detta var icke nog, hon upptäckte
räfven, räfven bedrog henne, hon bedrog jagtsällskapet,
och änden blef kullerbytta.
När Kristina återvände till staden, syntes hon blek
och utmattad. Det var dock ingen barnlek, detta fall
från hästen och släpande vid stigbygeln^ Hon låtsade
icke därom under första ifvern att gäcka förföljame,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
