Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu ej fyllt femtio. Hans långa, svarta, öfver pannan
benade hår hade redan, likasom hakskägget och de tunna
mustascherna, begynt märkbart gråna. Hans lugna, milda
blick hvilade forskande på Kristina, där han satt orörlig
i länstolen, medan hans unga elev än placerade sig
tätt bredvid honom, än otåligt gick fram och åter på
golfvet.
— Jag håller för, sade han, att där som nådig
fröken med all gewalt vill studera kyrkofäderne, är
Gregorius Nazianzenus för ungdomen lägligast till att börja
med för hans blomster i språket.
— Står jag efter hans blomster! utropade den
kungliga lärjungen föraktligt. — Visa mig en, som kan
vederlägga de reformertes villfarelser!
— Därom veta kyrkofäderne intet; det skall man
söka hos Philippus Melanchton, genmälde lärmästaren.
Kristina blef stående framför honom och sade med
eftertryck:
— Calvin och hans anhang fara dock vilse.
— Visserligen, mycket vilse, dock icke i trons
funda-menter. Jag hoppas till Gud, att hvad där skiljer dem
från oss och oroar kyrkan i hennes nuvarande kamp för
lifvet, skall kunna i godo biläggas.
— Gud bevare för det, eders vördighet! Vi för
oss och de för sig. Aldrig kan en luthersk jungfru äkta
en reformert prins.
Johannes Matthise smålpg. Det var då dit hans elev
ville komma med kyrkofäderne.
— Jag finner det föga troligt, med mindre än att
den reformerte prinsen öfvergår till brudens lutherska tro.
— Öfvergå, säger ers vördighet? — Och Kristina
stannade åter med en föraktlig åtbörd. — Huru kan
någon sätta lit till en människa, som förnekar sin tro?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
