Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Doxa.
De, som Gud adlat, f& ej förnedra sig.
Klockan fem på morgonen var ingen tidig timme
under Kristinas tidehvarf, när arbetsdagen vanligen
började klockan fyra och för de flitiga klockan tre. Det
var stickmörkt, när Hagar, åtföljd med lykta af
presidenten Kurcks kammarpiga och beväpnade tjenare,
trefvade sig fram genom Stockholms trånga och smutsiga
gator. Den korta väg hon hade att passera från Kurcks
bostad på Riddarholmen, öfver nuvarande
Riddarhustorget och Storkyrkobrinken till slottet, var vid denna
tid på dygnet och året allt annat än angenäm.
Nordvästen stormade från Mälarens öppna Qärdar hvinande
in genom båda strömmarna, betäckte taken med snöslask,
gnisslade i vindflöjlarna, klappade i fönsterluckorna och
beredde sig med en ringdans kring den kungliga borgen
att fortsätta sin färd utåt Saltsjön. Rännstenarna forsade,
vattpussar glittrade i lyktskenet öfverallt på de gropiga
gatorna. Än här, än där hade vandrarne att undvika
opåräknade hinder, som ogeneradt stängde vägen för
dem: en kärra med långa skalmar, en kullslagen vattså,
en hög afskräden, en död katt och, värst af allt, en
mängd stock och tegel efter de hus, som Klas Fleming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
