Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8. Segerbudskap.
Det var en barnsaga, men hon gällde
en hjältebragd.
Axel Oxenstjerna inträdde denna gång till sin
drottning icke som riksbekymrare, utan som
segerbudskap. Han tycktes föryngrad, hans gestalt var rakare,
hans hållning spänstigare, hans annars så lugna och
betänksamma blick återspeglade ungdomens glftns. Han
hade burit så tunga bördor på sina åldrande skuldror,
han hade så ofta nödgats utfinna en väg, där ingen
annan såg stig eller räddning, han hade stängt så mången
frestelse till förtviflan inom sin slutna barm och nödgats
ljuga ett hopp, där intet hopp mera fanns, att han ju
engång var berättigad till ett uttryck af stolta segerkänslor.
Han glömde icke sin alltid stereotypa, underdåniga
vördnadsbetygelse, när han stod inför suveränen, men
han afbidade icke hennes frågor, han reste sig efter
den ceremoniösa bugningen i hela sin längd och utropade
lifligt:
— Gudi vare äran! Jag lyckönskar eders majestät
och riket till en stor victoria.
Äfven Kristina glömde i detta ögonblick doxa och
allt hvad teologi hette, hon glömde den likaså ceremoniösa
hälsning, hvarmed hon vanligen mottog rikets främste
7. — Stjäm. kungab. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
