- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
91

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och drog sig tillbaka så långt hon förmådde. Men den
kungliga bostaden var henne obekant; hon såg tre dörrar,
igenkände en, genom hvilken hon kommit in, och gled
ljudlöst ut.

Där var ett halfmörkt förrum, svagt belyst af en
vedbrasa i den oformligt stora, öppna spiseln. Vid
brasan satt kammarpigan Fiken Lång, fästande bandrosor
på ett par skor, medan hon afbidade signalen af
drottningens ringklocka. Vid utgången stod kammartjenaren
Johan Holm, som nyss mottagit rikskanslern och nu
syntes beredd att affärda den främmande flickan. Han
bedrog sig; hon gick icke, hon hade icke fått sina
order ännu. Tiden blef Holm för lång: han fejade i
smyg en trumpet, som han dolde under rocken, när
någon visade sig.

Hagar satte sig vid brasan midtemot kammarpigan.
Hon behöfde värma sig, hon frös. Hon hade icke förut
märkt, att luften bland drottningens folianter var ganska
sval. Hon erinrade sig, att hon frusit äfven efter sitt
första kungliga möte, medan hon satt i slupens förstäf
på väg till Norrköping. Denna unga, bländande drottning,
så lärd, så nyckfull och så förtjusande högsint, när
hon ville — hvaraf kom det sig, att man frös —
icke i hennes närhet, icke när hon så oemotståndligt
kunde tala och skratta, ty då glömde man allt — men
efteråt?

Hagar växlade några ord med kammarpigan.
En-stafviga svar. Flickan var sömnig och trött; hon hade
vakat på sin post långt in på kvällen, och klockan tre
på morgonen skulle hon åter passa på drottningens
ringklocka. En ofrivillig blund gällde tjensten.
Öfverhof-mästarinnan fru Beata Oxenstjerna skulle infinna sig på
sin morgonuppvaktning klockan sju, och ve den tjenare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free