- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
103

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den unga drottningen anade dessa tankar, som voro
ett återljud af hennes egna.

— Var vid godt mod, sade hon, jag skall beskydda
dig. Förstår du inte, du lilla skalmask från ett finskt
svedjeland, att denna trätan går högt öfver ditt hufvud ?
Du kan komma och gå, utan att ett löf röres i Sveriges
rike. Det är mig de behandla som ett barn och glömma,
att jag vuxit dem öfver axlarna. Ännu två år, och de
skola böja sina stolta nackar; du skall få se, du skall
få se! De känna mig ännu inte, men de känna mig
nog för att redan frukta mig. För hvarje sol, som går
ned, droppar en dag bort af den korta tiden för deras
makt och min vanmakt. För hvem skulle du frukta?
Du skall redan i dag börja din syssla.

— Låt mig gå! Nådigaste fröken, låt mig gå! Jag
är ej rädd; jag kan gå i elden, om ni befaller det, men
jag kan ej hvar dag hyckla ödmjukhet för den elaka
frun, som har inseendet öfver borgens hoffolk. Om nådig
fröken visste hur hon behandlat mig i Norrköping för
att jag ej ville yppa frökens hemlighet! När jag var ett
litet barn, vågade ingen gifva mig ris, och hon hotade
mig med riset, ja med skampålen. Ännu aldrig har jag
varit en fånge, och hon stängde mig sjutton timmar
utan mat i en kall och mörk källare. Nu vill hon göra
mig vanfrejdad, kanske som trollpacka...

— Nej — sade Kristina eftersinnande — ej som
trollpacka, det kan hon inte bevisa, men som en person
af oäkta eller neslig börd. Hagar... det är af nöden,
att du säger mig allt hvad du vet om din börd.

Hagar berättade allt hvad hon visste om denna sin
tillvaros dunkla gåta. Hvarje ord genomborrade hennes
slutna inre såsom ett pikstygn, men hon måste tala,
det gällde lifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free