Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägre, men denna tum hade så när för alltid afbrutit
den tappre kaptenens krigarebana och blifvande
friherre-skap. När han lyckligen framdrogs med en skråma i
pannan under sin störtade häst, tvekade äfven de
modigaste att förnya vågstycket. Lille Niemand red fram,
sporrade sin häst i skarpt traf vid ruinens ytterkant,
hoppade stående upp i sadeln och därifrån med ett
saltomortale öfver muren. Ingen akrobat skulle ha gjort
det bättre.
— Detta är danskonst, icke ridkonst, knotade
kavaljererne.
— Gören det efter, gode herrar! skrattade
drottningen.
Vid stranden af viken låg tunn is, och Kristina var
i sitt öfverdådiga lynne. Hon red till iskanten, afdrog
en ring från sitt finger och kastade honom utåt isen, så
långt hon förmådde. Ringen rullade framåt, fördes af
blåsten och blef liggande vidpass tjugu famnar från
stranden.
— Hvem återhämtar min ring? frågade drottningen.
Några bland herrarne stego af och profvade isen
med störar. Den befanns kunna möjligen bära ett sex
års barn.
— Niemand är den lättaste; Niemand uti
Men Niemand behagade icke; han satt orörlig i
sadeln. Ifrig att vinna drottningens ynnest, framdrog en
lättfotad fransk lutspelare vid namn Beschon bräder från
stranden och begynte utlägga en gångbro. Han hade
kommit så nära ringen, att han nästan kunde räcka den
med sin utsträckta arm, lutade sig framåt, sträckte sig,
töjde ut sig... slutligen fattades blott en handsbredd.
Då hade Beschon öfverskridit jämviktslagarna och låg
sprattlande insjunken mellan den krossade isen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
