- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
142

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin skyddsling, att Jerusalems skomakare satt hos hans
nåd presidenten och förmodligen ville taga mått af henne
till ett par sjumilsskor. Hon skulle ej skratta; hon
skulle se till, att ej skomakaren tog henne, på samma
gång han tog måttet.

Hagar kom lycklig, såsom hon fortfor att känna sig,
oaktadt alla missöden med fru Beata — kom i
ungdomens fägring med sin lätta, dansande gång, sin
elastiska stålQäder i hvarje rörelse, sina rosor på
kinderna efter färden i vinterluften och den egendomliga
djupa blicken i de vackra, glänsande, mörka ögonen.
Var det för hennes sexton år, för den mera vårdade
toiletten vid ett hof, eller hade hon, som var så
mottaglig för alla intryck, lärt sig där en hållning, som hon
förut föraktat — aldrig hade hennes beskyddare märkt,
såsom nu, att det förr så själfsvåldiga barnet vuxit upp
till en blomstrande jungfru. Hon sprang till hans fåtölj,
böjde, halft skämtande, halft vördnadsfullt ett knä, såsom
man vid högtidliga tillfällen brukade inför drottningen,
och kysste hans hand.

Den gamle juden betraktade henne tyst och orörlig.
En tår smög sig ut från hans ögonvrå och tillrade
obemärkt utför den vissnade kinden.

— Hagar — sade presidenten, sedan han besvarat
hälsningen med en kyss på pannan — här är en
långväga gäst, som önskat se dig. Herr Ruben Zevi, bankir
från Regensburg.

Hagar uppstod, gjorde en stel bugning och förblef
stående. Hon trodde icke på Jerusalems skomakare,
men den underlige gamle främlingen, som så ofrånvändt
betraktade henne, ingaf henne en obestämd fruktan.

— Räck mig din hand, barn, sade han, och hans
röst darrade. — Jag har känt din mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free