- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
149

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon öfver sig själf. Då hon såg upp, varseblef hon
genom den fuktiga dimman två ögon, som ofrånvändt
betraktade henne från salen. Det var Gustaf Kurck,
den yngre af bröderne, han, som varit för henne nästan
en fosterbror och alltid försvarat henne i presidentens
hus, men också alltid gäckat och retat henne. Sedan
några veckor hade han förändrat sin ton, när hon
besökte familjen. Han hade blifvit uppmärksammare,
artigare, hjärtligare; han hade låtit undfalla sig ord, som
ingen annan fick höra. Och nu denna blick... Hagar
flydde upp till sitt rum, kastade sig på sin säng och
brast ut i gråt.

Veckor förgingo i ensamhet. Drottningen hade rest
till de lärda öfningarna i Upsala och återvände kort
före jul. Hennes famula, bokstäderska — Hagar gjorde
ej anspråk på högre rang — genomilade nya folianter
och hade fördjupat sig i stjärntyderiet, astrologin, som
ännu långt efter Gopernicus och Galilei fortfor att vara
det världsägg, ur hvilket den verkliga stjärnkunskapen
började framträda med sina underbara naturlagar. Hagar
sökte sin stjärna. Siffrorna hänvisade henne till
planeternas konung Jupiter, icke till den väldiga himlakropp,
som en nyare tid så omsorgsfullt mätt och vägt, men
till en lysande despot, som beskyddade och beherskade
sina utvalde på jorden, gaf dem kungliga gåfvor, men
tvang på samma gång deras lif in på redan vid födelsen
utstakade banor. Hvilka tjusande och dock förskräckande
drömmar! Det var de gamle grekernes öde. Förgäfves
hade stjärntydarne uppställt som motvikt den läran, att
stjärnorna icke tvinga människolifvet, endast gifva det
en riktning i medfödda anlag. Hagar räknade och
räknade; hon fann nya, förvånande matematiska formler,
men hon fann ingen plats för Gud, ingen plats för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free