Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jämförelse med intet; bekvämligheterna ytterst
primitiva, luften beräknad för lungor och stillheten för nerver,
hvilka kunna fördraga allt. »Hvit kalf och rö, vill han
ej lefva, får han dö.» Breitenfelds tält var ett lusthus
mot denna sjukstuga. Hellre hade Urban Niemand än
en gång velat utsätta sin arm för sågen.
Det var dock en seg lifskraft i denne skenbart så
klene pilt. £fter hand började lungorna återtaga sin
normala verksamhet, brandsåren voro alla läkta, ingenting
tycktes hindra ett snart återställande. Men fyra veckor
efter branden kom oförväntadt en ny fara. Ögonen
hade tagit skada af elden, och lunglidandet kastade sig
på dessa angripna nerver, såsom dess nyckfulla art ej
sällan är.
— Hvad? Ser sergeanten mig icke? frågade en
morgon fältskärn, som nu i läkarens ställe skötte
kon-valescenteme.
— Nej, sade gossen.
Läkaren tillkallades, undersökte ögonen och
förklarade, att allt skulle blifva bra med blyvatten. När
detta ej hjälpte, pålades kospillning, därefter svingålla.
Därefter inhälldes brännvin i ögonen, och när de endast
förvärrades, ingneds alun. Nu hade ögonläkarekonstén
uppnått den tidens yttersta gräns. Domen lydde: synen
förlorad, intet att göra.
Vara sexton år, uppfylld af lefnadsmod, törstande
efter bragder, i gunst hos en fältmarskalk, i gunst hos
en drottning, viss om segrar, framgång, ära, och vara
blind! Det var icke möjligt.
Den gudfruktige gamle fältskärn klappade patienten
medlidsamt på axeln och upprepade:
— Kan icke hjälpa’t, det är en slät julklapp.
Sergeanten är blind. Bed till vår herre och frälsare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
