Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17. Ridhuset och kyrkogården.
Det är väl, att jag ej är en man.
Om hofgunst är lycka, fortfor Hagars stjärna att stiga.
Hon hade fått ett rum i drottningens egen våning,
närmast biblioteket; hon delade sin herskarinnas jagter
och Tidturer, likasom hennes studier. Den stolta svenska
adeln, under hvars öfvermakt Kristina ännu ett år måste
böja sitt okrönta hufvud, skulle förödmjukas i denna
namnlösa flicka, upptagen från landsvägen. Ännu hade
drottningen icke makt att upphöja någon i adeligt stånd.
Välan, de skulle erfara, desse stormodige förmyndare
och dryga öfverhofmästarinnor, att hon kunde skapa
deras vederlikar af intet. Hon skulle bevisa dem, att
snille och kunskaper kunde täfla med deras vapensköldar.
Hagar, hennes verk, Hagar, som hade henne att tacka
för allt, skulle stå jämnhög vid deras sida. Såsom den
nya hofjungfrun öfverträffade alla i lärdom, skulle hon
icke stå tillbaka för någon i yttre hållning. Hon skulle
undervisas i hofsed, i dans, i fäktkonst, i ridkonst, i
tysk och fransk konversation — i latin kunde hon ju
prata omkull de lärde. — Och Kristinas elev var lika
läraktig, som själf ärelysten. Snart skilde henne föga
annat från de förnäma hoQungfrurna, hvilka så nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
