- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
219

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djupt rotad i folkets föreställningar, nit äfven den frie
mannen vill se en enda råda, och råder icke denne
ene, pratas han kull. Meri denna prinsessa skulle råda,
det såg man redan på den säkerhet, hvarmed hon styrde
sin ystre donske springare Rurik, som undanträngt
Caballero.

Var hon icke den store kung Gustafs dotter? Han,
den folkkäre, hade redan, efter sitt ärorika fall, hunnit
blifva en myt. Under hans tid föreställde man sig
allting bättre och så som det skulle vara; då visste man
hvem man borde vörda och lyda. Hvem visste det nu?
Allas ögon ville i dottern igenkänna fadern: det var
uppenbart han; man kunde ej misstaga sig. Så kunde
ingen annan sitta till häst, så blid kunde ingen annan
skåda omkring sig och hälsa på fattigt folk. Där gick
ett gladt sorl genom åskådames leder, när Kristina
red tillbaka öfver Norrbro och Mälarens friska vårvindar
blåste i den främst ridande hofjägarens blågula standar.
— Si, den Guds utkorade, är hon icke rätt som en
ängel från himmelrik? Hvarför vänta de? Hvarför
uppsätta de icke henne nu genast på tronen? Hör
hon icke Sveriges allmoge till ? Men herrarne, herrarne,
ja, de ha det godt nu, så länge de makten hafva, och
släppa ej vår välsignade fröken till hennes rätt.

Ett sorl, som liknade knot, hördes bland en skara
sjömän vid Skeppsbron.

— Huru länge skola vi tåla herrarnes regemente ? ...
Myndig! Myndig! Drottningen myndig!

Kristina hörde detta och sporrade hästen, hälsande
åt alla sidor. Sjömännen öfverröstades.

— Si, nu hälsade hon återigen! Det var på mig
hon hälsade ... Nej, på mig... Gud signe henne, det är
vår fröken; hon skall råda och ingen annan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free