Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättsinne. Oxenstjerna hade motståndare: skulle någon
af dem... ? Desse motståndare åter gissade på
rikskanslerns anhöriga eller betjening. Man måste få den
skyldige fatt. Alla spårhundar sattes i rörelse.
Rikskanslern tillkallade en morgon sin spejare.
— Ola, sade han, du har blifvit lurad den 12
Maj. Förtälj mig än en gång hvad du sett eller icke
sett. Gif mig ett spår, och jag skall fylla spåret med
guld.
Skåningen upprepade rapporten med sin knipsluga
min. Han kunde ej vara öfverallt, men han var säker
på den han fått befallning att uppnosa. Tungel hade
gått ut på eftermiddagen till sin svåger vid
Österlånggatan. Vid niotiden på kvällen hade från detta hus
utgått en västgöte, som försvunnit i mörkret vid Bouchtska
gården. Ola misstänkte Vibes bostad, som var i nästa
kvarter, och bevakade huset till klockan elfva, då
därifrån utgått Vibes kammartjenare, beledsagad af en
dalkulla, som styrt sin väg till slottet och försvunnit där i
skuggan af en portgång. Därefter hade Ola bevakat
Vibes bostad hela natten och sett ljus brinna till klockan
tre, utan att upptäcka någon annan än kammartjenaren,
som ensam återvände.
— Hvem var västgöten?
Ola hade ej kunnat vara samtidigt på flera ställen.
Om västgöten var Tungel, hade han tillbragt natten hos
Vibe. Men Ola hade vid daggryningen gjort sig ett
ärende till Tungels hushållerska och fått veta, att hennes
husbonde sof hemma den rättfärdiges sömn.
— Och hvem var då dalkullan?
Ola lät förstå, att dalkullor i gemen äro kända för
ärbarhet, men där kunde finnas ett undantag.
— Dumheter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
