- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
245

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter. Jag sade dig: blif mig trogen, och jag skall
upphöja dig högre, än du någonsin vågat drömma. Blif
mig otrogen, och jag skall nedstörta dig så djiipt, att
den landsväg, där du krälat i smutsen, skall synas dig
som ett konungarike mot din senare lott!

Hagar teg. Rebellen i hennes innersta vaknade och
uppreste sig i sin obändiga kraft, men fann intet ord.
Nattlampan kastade sitt bleka sken öfver alkoven med
den jungfruliga bädden, de mörkgröna omhängena, det
lilla fint arbetade nattduksbordet med dess ringklocka,
bönboken, som låg där af gammal vana, men icke öppnats,
den af vrede rodnande anklagarinnan och den svarslösa
anklagade, hvars hvitnande kinder tycktes förråda
medvetandet af ett upptäckt brott.

Vasablodet, väl bekant för sin stormflod i vredens
ögonblick, svallade öfver.

— Du usla kryp från ett finskt svedjeland, utfor
Kristina, du* som är mindre än en groda och vill vara
en örnunge, du vågar att trotsa mig, du! Har jag inte
dragit dig upp ur kärret till en plats, som de
ädel-bomaste jungfrur i Sverige afundas dig? Var du inte
den fattigaste, eländigaste kiselsten, som människor
trampade på, och har jag inte slipat dig in i en infattning
af guld? Vet du inte, att jag åter kan kasta dig mera
hjälplös, mera förtrampad, än du någonsin var, i mörker
och glömska? Och du vågar förråda mig, du, du, som
har mig att tacka för allt och utan mig skulle vara intet!
Hvarför tiger du?... Svara!

— Jag blygs ...

— Ja, blygs! Därtill har du skäl. Blygs öfver min
enfald att tro på din tacksamhet! Blygs öfver din otack
att löna mig så! Bekänn, och jag vill se, om jag
tör-hända ännu kan för dig göra något, som du icke f örtj en t!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free