- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
252

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du kan reta mig, och jag kan skratta åt dig; ja, jag
har nyss kunnat tro dig om hvad som helst, men hvad
mer? Det blir godt igen. Det är dock något hos dig,
som jag känner igen. Det är inte så med de två andra,
som jag förr kunnat lida. Pfalzgrefvinnan, min faster,
hade jag kär, men hon var mig för husesam, och det
är du sannerligen inte ett hår mer än jag. Ebba har
jag ock kär; hon är därmed fömöjder och begär inte,
som du, något därutöfver. Inte är det din lärdom, som
likar mig bäst. Fastmer kommer det mig så för, att
vore jag du, skulle jag tänka och spjärna som da.
Där är den bortbytte prinsen hos dig, som hos mig.
Hvarifrån har du honom? Har du bytt själ med den

narren din bror? Högmodig är du, det är jag ock,

änskönt det låter så adeligt eller kungligt att kalla det
stolthet. Ja, det går nu ej rätt ihop med bispens
förmaning på himmelsfärdsdagen, men hvart kommer en
kung eller en drottning i världen med ödmjukhet? Det
är annat med dig; du har tagit emot en kindpust af
fru Beata, berätta pigorna, och du har inte beklagat

dig. Det kan du göra, jag kan det inte. Om sådant

vederfores mig, måste jag dö eller döda min ovän.
Nu ser du, Hagarille, det likar mig inte illa, att da
är högmodig, efter du vet med dig, att du ej är som
andra; det är allenast den uppblåsta grodan, som hennes
likar så styggas vid. Men af mig är du skyldig att
något fördraga. Jag är din öfverhet, jag har dragit dig
vid håret uppför ett berg. Spjärna inte mot mig, ty
huru högt du än klifver, öfver mig kan du inte klifva.
Är du af Guds nåde friboren och ädelboren, så är jag
af Guds nåde en drottning. Hvarför rymmer du?

Hagar lutade sig mot sin herskarinnas hvita fållar
och svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free