Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Före striden.
Hugg honom i stycken, där han ligger
inklämd i råttfällan!
Ryttaren på den röda hästen fortfor att rida. Så
mycket blod, så många tårar och ännu ej nog!
Tidtals höll han in sina tyglar framför en stad eller två,
betraktade hånleende diplomaternes försök att öfverlista
hvarandra och fortsatte därpå den vilda jagten. Allt
mera skoningslös trampade hästens hof på kvarlefvor af
välstånd, rester af människolycka. Ryttaren hade afkastat
sin första förklädnad; munkkåpan skylde icke mera hans
skramlande benrangel; bibeln var icke mera hans högt
burna sköld. Han red öfver fält och städer i hela sin
afskräckande nakenhet, grinande af blodtörst och rof-
lystnad, sträckande utan blygsel fram sina giriga händer,
hvarhelst han ännu kunde hoppas ett byte.
I detta religionskrig, som blifvit ett röfvarekrig,
klappade ännu här och där mänskliga hjärtan, som kunde
blöda af sorg öfver så mycket elände. Gustaf II Adolfs
störste lärjunge, Lennart Torstenson, var sin mästares
efterföljare äfven däri att han, själf obe fläckad, sökte
hejda sina krigares blodtörst, så länge detta var honom
möjligt. Men det var icke längre möjligt. Kriget
förvildades mer för hvarje år; egen nöd, hat och hämnd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
