- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
7

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om staden Tabor och fem mil (fyrtiosju kilometer)
syd-sydost om Prag.

Fältherrens vana blick uppfattade genast situationen.
Han befann sig i en vild, glest bebodd bergstrakt. I
väster Jankowitz, i öster byn Wotitz, mellan dem en
oländig, kuperad mark, en slingrande bäck och en enstaka
bondgård. Så långt ögat kunde urskilja, sågs i det svaga
månskenet endast kulle vid kulle, mellan kullarna småskog,
en obetydlig slättmark och smala dalgångar, bevuxna med
ginst och porsris. Man kunde knappt tänka sig en
otjenligare plats för ett fältslag. Hatzfeld stod, redan
väl förskansad, på de östra kullarna i en ställning, som
ej kunde forceras utan stor risk och betydlig manspillan..

— Det går icke! Våra skvadroner kunna ej röra
sig utan att nedskjutas från småskogen, yttrade generalen
af kavalleriet Arvid Wiltenberg, i det han missnöjd instack
kikaren i fodralet.

Denne beundrade finske hjälte, Torstensons högra
hand, med sitt blyga, flickaktiga, fylliga ansikte, sin korta,
korpulenta gestalt, sin trubbnäsa, sitt långa, mörkbruna
hår, sina finrakade kinder, sina smala mustascher och
små händer, motsvarade föga i det yttre sitt krigarerykte.
Endast de litliga, bruna ögonen och det bestämda draget
öfver läpparna läto ana fältherren.

— Infanteriet stormar höjden i centern, och kavalleriet
kringgår flyglarna, anmärkte den alltid oförvägne
fransmannen, generalmajor Mortaigne.

— Nej, det går icke! inföll i sin lur den lika
oförfärade, men försiktigare skotten, generalmajor Douglas.
— Vi hafva ingen öfversikt. Vi kunna segra på en
punkt och blifva slagne på en annan.

En ung officer, som red näst invid fältmarskalken
utsträckte sin arm och pekade på en mörk kulle i sydost.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:30:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free